Uppenbarligen
- Jag älskar mina vänner så otroligt mycket, men det betyder inte att jag har svårt att vända ryggen och skita i dem. Speciellt inte över små patetiska petitess saker!
- Jag är en vuxen människa! Jag gör vad jag vill, när jag vill och hur jag vill. Har ingen som helst plikt att berätta vad jag ska göra och varför. Rör inte er in ryggmärgen.
- Jag är självständig! Jag klarar mig själv, några kanske ska prova och sluta leva genom andra!?
- Jag säger vad fan jag vill! Jag är liten och dryg, deal with it! Har ni inte lärt er de ännu, taksigt!
- Anser jag inte att jag har gjort fel så förvänta er tamefan ingen ursäkt. Fast å andra sidan så anser jag aldrig att jag gör fel!
- Jag tycker om att ha roligt! Jag är impulsiva. Jag tycker om när det händer saker.
- Jag lever mitt liv! Och kan man inte acceptera att jag gör saker i mitt liv som är roligt och kan inte vara glad för min skull, varför ska jag vara glad för eran skull?
- Jag älskar mig själv, ni kanske ska prova på att göra samma sak!? För jag vet inge värre än folk som står och säger "jag är så ful" "jag är så tjock" "ingen tycker om mig". Nähä? Och? Tror du ens att jag bryr mig om de? Jag är snygg, jag är inte tjock och dom människorna som inte tycker om mig... ja det är fan inte mitt problem!
- Jag tror inte på kärlek, jag blir äcklad och jag har då aldrig varit kär!
- Kan ni inte accepter mig som den jag är så tro inte att jag accepterar er!
Uppenbarligen så är det människor i min omgivning som inte har fattat detta! Så varsågod, en Ceciliamanual!
Kommentarer
Postat av: Anonym
http://ceciliainwonderland.blogg.se/2011/october/vad-spelar-det-for-roll-om-100-ar.html#comment
hehehe ;)
Trackback
